Posts from the ‘Amningsplagg’ Category

Amnings-Vilma

Jag har länge varit sugen på boken Mekkotehdas och lånade den nyligen från biblioteket. Mitt första plagg från den boken blev en Vilma, men då jag ammar fortfarande lade jag till en amningsöppning på den. Jag sydde min klänning i en superstretchig stretchcollege. Den är så stretchig att den lätt drar sig, men den är väldigt skön att ha på sig.

imgp8628

imgp8629

Eftersom det är rynk precis under bysten kunde jag inte bara förlänga det nedre framstycket, som jag brukar göra på amningsklänningar. Istället sydde jag fast den rynkade nederdelen i ett extra övre framstycke. Det extra övre framstycket täcker bara själva brösten så att det går omlott där och är lätt att öppna när lilleman ska äta. Jag fick sy in klänningen ett par gånger då den först blev för stor. Egentligen borde jag ha justerat den lite i svanken också, men med det blev mycket ändå med att få den att passa så den får duga som den är nu. imgp8637

imgp8638 imgp8639 imgp8642

En liten detalj bak på ryggen.

Omlottklänning med fåglar

Jag har sytt ännu en omlottklänning efter samma gamla mönster som den blommiga klänningen i viskos. Mönstret är från Allt om handarbete sömnadsmagasin 12/2010 och när jag väl hade ritat av mönstret tänkte jag att jag lika gärna kunde sy en till. Det är ju så praktisk med amningsvänliga klänningar, som funkar fint även sedan när jag slutar amma. Den här klänningen sydde jag i vanlig bomullstrikå med lycra, så den tänjer inte ut sig lika mycket som den förra. Modellen är lös och ledig, men ändå fin, tycker jag.

IMGP7668 IMGP7993 IMGP7995 IMGP7997 IMGP8000

Blommig omlottklänning

Jag ville sy en amningsvänlig klänning till min yngste sons dop så jag provade att sy en klänning med omlottskärning över bysten. Det blev inte den klänningen till dopet, men den passade istället bra att ha när min bror konfirmerades och nu i sommar är den skön att ha. Mönstret kommer från en gammal tidning, Allt om handarbete sömnadsmagasin 12/2010. I tidningen är den med lång ärm, men jag ville hellre ha kort ärm. Tyget är en tung viskostrikå, som är behaglig att ha på sig, men som töjer sig något fruktansvärt. Jag fick sy om klänningen två gånger för att den töjde sig så, men nu ska den förhoppningsvis behålla formen så som den är.

IMGP7574 IMGP7575 IMGP7579 IMGP7581Klänningen har breda band som sitter fast i sidsömmen och som knyts bak.

IMGP7331

Amningsklänning med klöver

Nu är jag igång med sömnad till mig själv igen efter graviditeten. Mjukisklänning är min favorittyp av plagg så jag tyckte att det kunde vara trevligt med en amningsvänlig sådan. Jag utgick från mönstret Onion 2035, men gjorde en amningsöppning som stängs med en bred mudd.  Jag ändrade även mönstret till ”sur mun” i ryggen för att slippa en massa överskottstyg i svanken. Jag valde att ha trekvartsärmar då det är den mest praktiska längden. Man slipper kavla upp ärmarna när man ska diska, laga mat osv, men de värmer ändå mer än korta ärmar.

IMGP6224 IMGP6225 IMGP6226 IMGP6228Det är snabbt, smidigt och diskret att amma i den här klänningen. IMGP6230

Omlottklänningar

Jag tänkte att det kunde vara kul att ha lite nya amningsvänliga klänningar eftersom det inte går så bra för oss att sluta amma. Jag ville ha en modell som passar både när man ammar och sedan när man slutat amma. Jag tänkte att en omlottklänning skulle vara fint så jag köpte det här mönstret. Om ni vill köpa det så är ett tips att slå till på onsdagar då man kan få det för halva priset:-)

Jag var lite skeptisk till mönstret först, eftersom jag misstänkte att jag inte skulle passa i omlott, men jag försökte i alla fall och det blev den här misslyckade klänningen:

IMGP2413

Problemet var att jag klippte ut den i small i tron att det var rätt storlek, men den blev tokstor så jag fick sy in den på alla håll och kanter för att få någon som helst passform. När jag nästan var klar gnällde ungarna och tjatade och jag ville sy klart istället för att bara lägga ned för dagen, så jag räsade på med overlocken och sydde in sömmen under bysten för mycket, så sömmen hamnar för högt upp. Dessutom blev den sned. Jaha, jäkla skit! Visst går det att dra i klänningen så att sömmen hamnar längre ned, men så fort man rör sig åker den upp och hamnar som på bilden. Dagens budord får bli: Du skall icke fortsätta sy när ungarna gnäller och gapar ty du kommer bara bli stressad och sy fel. Det var ju synd på det mysiga tyget i den härliga färgen, men den funkar ju i alla fall som hemmaklänning. Hade det inte varit för den idiotiska sömmen så hade klänningen varit riktigt fin.

IMGP2414

Dagen därpå ville jag ta revansch så jag klippte ut mönstret i storlek xs istället och det gick bättre:

IMGP2409

Dock känns inte omlott som min grej för när jag var supernoga med att följa mönstrets mittmarkeringar fick jag en massa veck under bysten, vilket inte kändes så klädsamt. Jag hade ju kunnat sprätta och försöka anpassa mönstret och göra överlappningen mindre mm, men jag ville inte riskera att sprätta sönder tyget, så jag löste det hela enkelt och bra med att sy i en osynlig knapp. På så sätt blir klänningen mindre urringad och ryschet  försvinner.

IMGP2410

IMGP2412Voilà!

Det blev en ny favoritklänning tror jag. Den funkar att ha på jobbet och ändå känns den mjuk och skön, som ett riktigt mysplagg. Lila och grått är inte alls mina färger enligt färganalysen, men det sket jag i för jag gillade tyget. Jag får väl se lite blek och glåmig ut helt enkelt;-)

Blårandig amningsklänning

Jag kunde inte motstå frestelsen att sy ännu en varm och gosig amningsklänning. Man kan väl inte få för många amningsklänningar, eller hur? Nu har jag tre långärmade och en kortärmad så ska jag sy en till klänning med amningsfunktion får det nog bli en kortärmad sommarvariant. Den här klänningen är sydd i ett tjockt och mjukt stickat tyg med ränder i två nyanser av blått. Modellen är samma som på den vita med röda prickar, alltså med muddväv längst ned på framstycket. Muddväven fortsätter sedan ut i två långa band som man knyter i ryggen. Det är en bra modell, för då kan man ha en lite lösare passform på överdelen, utan att för den sakens skull få en glipa mellan de två framstyckena. Om man inte kör med band som man knyter bak i ryggen måste överdelen vara tajt för att inte hänga rakt ut på ett ofördelaktigt sätt (har man små bröst ser man ut som en planka och har man stora bröst ser man tjock och oformlig ut, dvs inte snyggt på någon). Mönstret är mitt egenritade toppmönster, som jag helt enkelt har förlängt till en klänning.

IMGP0497

IMGP0500

Amningsklänning i blå velour

Det här är nog det amningsplagg som jag är mest nöjd med hittills. En skön vinterklänning i tjock, mysig velour i safirblå färg. Det är exakt samma färg på klänningen som på safiren i min förlovningsring och bara det är ju ett plus, eller hur? Den här gången löste jag amningsfunktionen genom att sätta på en bred spets längst ned på det övre framstycket. Det är en stretchspets, som jag drog ganska bra i när jag sydde fast den, för att den ska vara spänd och på så vis hålla ned det övre tygstycket. Jag hatar som sagt glappet som finns på alla amningskläder, men här blev det inget glapp alls utan den sitter perfekt. Jag fattar inte att folk betalar dyrt för amningstoppar från t ex Boob, när de sitter så dåligt. Tur att jag kan sy nuförtiden så att jag kan skapa sådant som inte finns att köpa, för visst är det kul att kunna ha klänning även när man ammar?

Jag funderade ett tag på vad jag skulle ta för att hålla in överdelen och tänkte först att ett band i samma tyg vore fint, men sedan tänkte jag att det vore fint att bryta av med en spets istället. Jag hade vit, svart och röd spets hemma och tyckte att det bröt av fint med rött. Jag gillar de skarpa kontrasterna mellan rött och blått. Sedan, när jag väl hade börjat med den röda spetsen tänkte jag att jag lika gärna kunde slå på stort och ha röd spets överallt, men den nedre fållen beslöt jag ha enkel, då det kanske skulle ha blivit för mycket annars. Det får väl ändå vara någon måtta på extravaganserna? Haha!

IMGP0488

IMGP0489

Prickig amningsklänning

Jag försökte på nytt att göra en amningsklänning, denna gång i rödprickigt mjukt tyg. Förra gången tänkte jag att det var smartast att göra en klänning med kort ärm, eftersom man kan ha den både på sommaren – som den är- och på vintern -med en kofta över. Sedan kom en rejäl köldknäpp så då kände jag att kort ärm känns värdelöst. Sommaren är långt bort och nu ska här mysas med långa ärmar!

Mönstret är mitt eget. Jag utgick från mitt egenritade toppmönster, men förlängde ärmarna. Där toppmönstret tog slut lade jag helt enkelt på en favoritklänning ovanpå tyget och ritade samma form som klänningen. Enkelt och bra! Bakstycket är i ett enda stycke, men jag har två framstycken som går omlott några cm under bysten. För att förbättra passformen, samt för att kunna anpassa passformen själv, kantade jag den nedre delen av det övre framstycket med muddväv, som jag sedan lät fortsätta ut i långa band på sidorna. Banden kan man sedan knyta bak på ryggen och riskerar på så vis inte att det glipar mellan de två framstyckena, eller att de övre framstycket står ut, som det gör på många amningskläder i affärerna. Jag är så otroligt nöjd med denna klänning! Den är så skön att ha på sig och lätt att amma i, men ändå fin. Fin på ett enkelt sätt, en klänning helt i min smak. Får se om jag inte syr fler, nu när jag lyckats hitta på en modell som passar just mig.

IMGP0446

 

IMGP0456

Amningsklänning

Den här klänningen gjorde jag klart idag efter många timmars slit. Det är en amningsklänning i helt egen design och det blev en del experimenterande med den innan jag blev nöjd. Inte för att jag någonsin blev helt nöjd, men den känns ändå ok för att vara min första klänning. Jag ville ha en klänning som jag kan amma i, men de modeller av amningskläder som jag har provat faller mig inte i smaken. Jag har ett amningslinne i omlottmodell från H&M, som visserligen är snyggt, men ack så bökigt det är att amma i det. Man ska försöka trycka ut tutten genom en pytteliten springa och bebisen får tyget i  munnen om man inte drar isär ordentligt. Så har jag ett annat amningslinne från Frankrike, som visserligen är bekvämt, men otroligt fult. Det är som ett stort tygsjok över bysten och det ser bara otympligt och … ja helt enkelt fult ut. Min utmaning var att göra en klänning som har båda mina linnens fördelar, men ingen av deras nackdelar; alltså skulle den vara snygg, men samtidigt enkel och bekväm att amma i. Jag sydde framstycket i två delar och lade till flera centimeter på varje stycke så att de går omlott. På det övre stycket sydde jag i en resår, för att det ska sitta åt fint nedtill och inte bli ett stort tygsjok bara. Det blev nästan bra från början, men jag ville ha klänningen lite mer tajt, eftersom jag tyckte att överstycket, trots resåren, inte satt tillräckligt tajt. Det var inte så illa som min franska amningstopp, men jag tänkte att bättre än så borde jag kunna. Det var då jag klantade till det hela. När jag sydde in klänningen för att göra den mer åtsittande, lyckades jag få den ena sidan av det övre framstycket längre ned än den andra. Det var alltså inte en rak linke under bysten, utan en sned linje. ”Jamen sprätta då!” tänker ni, men nej, jag hade sytt i en stretchsöm, som är nästintill omöjlig att sprätta, och tyget är tunt och slinkigt så jag ville inte riskera att ha sönder det. Istället kom jag på den eminenta idén att dölja mitt misstag med ett brett band, som jag knyter i en rosett. Det blev riktigt bra, om jag får säga det själv, så om jag syr en till amningsklänning någon gång ska jag nog ha ett band på den också, som dekoration, även om den blir rak och fin.

IMGP0407

IMGP0412

Det syns kanske inte så bra på bilden, men den är sydd i mörkblå bomullstrikå med svart spetsresår i ärmslut och halslinning. Halslinningen är jag riktigt nöjd med och ärmarna blev fint puffiga, så dem är jag nöjd med. Trots att den har sina små defekter är den i alla fall fantastiskt skön och den funkar kalasbra att amma i. Jag har redan provat, och jag har redan hunnit få bebisspya på den också. Att vara fin och fräsch när man har småbarn är inte alltid det lättaste.